Vad är det frågan om i min tidigare så jobbfattiga värld? Precis samtidigt som jag i godan ro satt och lunchade och diskuterade min kommande anställning ringde tydligen min mobil men det såg jag inte förrän jag skulle gå hem. Den som ringde lämnade ett meddelande och var från ett företag som låter som äpplepaj om man säger det snabbt. Tydligen har jag sökt ett jobb som teknikinformatör för ett halvår sedan och de ska nu utöka och vill att jag ringer dom. Det ringde en klocka (men den ringde svagt) så jag fick ringa mitt personliga USB-minne T (väldigt bra, när hon är här proppar jag henne full av info, sen finns hon alltid tillgänglig när jag själv glömt) som var helt säker på att jag i alla fall inte har varit där på intervju.
Däremot hade hon tänkt hinta om jobbet till A, hennes hussambo så plötsligt står jag där och ska såklart tipsa dom om en annan utmärkt kandidat till jobbet och vem vet, kanske man gör årets goda gärning? Om det verkar vara ett roligt jobb alltså. Och det är schysst betalt. Och alla andra förbehåll man kan ha i ett sånt här läge. Men roligt, det är det. Och smickrad, det blev jag, trots att det aldrig varit tydligare att man är ett andrahandsval.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar