Läser en av bokmässeinköpen nu. Läste ju Martina Haags krönikor häromdagen, det tog väl en timme eller två och nu är det Tony Parsons Min tjej och jag. Tyckte titeln var lite gött ytlig och omslaget likaså vilket fick mej att bli övertygad om att boken inte var det. Konstigt hur man resonerar ibland. Än så länge har jag haft fel. Tokfel. Den duger fint som spårvagnsbok, men om man vill få sin livsvisdom utökad så ska man nog välja något annat. Men maken till icke-livsomvälvande bok har jag sällan läst, sida upp och sida ner om hur han saknar sin döda fru (hon var extraordinär, förvånande nog) och om sin lite, men inte tillräckligt för att jag ska tycka det är kul, knasiga familj.
Får se om det blir bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar