Nu har jag skrivit en bra stund, bara för mej själv och på ett sätt som jag inte vågat skriva på väldigt länge. Jag har varit helt sann mot mej själv för första gången på länge och nu känns klumpen i mellangärdet lite lättare och tårarna inte så farliga. För det är så det har känts, som tårarna är läskiga saker som försvagar.
Synd att man har fulgråtsnaturen bara, inte några vackra tårar som långsamt rinner ner för kinderna här. Eller jo, dom första två. Sen snoras det, hulkas, rodnas och svullnas. Ska öva på det.
2 kommentarer:
Sweetie, hulka på. För mig är du alltid snygg ändå! T.
världens vackraste... oavsett rödgråten eller ej... iaf som vän! Tias
Skicka en kommentar