Alltså, det här är ju helt flummigt och så, och troligen så är jag väl sisådär femton år sen i min utveckling som får såna här insikter först nu.
Men.
Jag har äntligen på riktigt känt ett behov och insett vad det betyder för mej att uttrycka mig. Genom något annat än en penna (eller tangentbord oftast, man blir ju lite lat med åren). Och också vad det innebär för mej att jag uttrycker mej.
Så nu tillbringar jag min fredagkväll genom att rita mönster, klippa och så småningom sy ihop något. Det är ju det som är roligt just nu, det som är jag. Det är inte ens mitt mönster, men det blir ju en del av det som är JAG när det är färdigt. Är det inte perfekt så beror det ju på att jag inte är perfekt. Blir det skitsnyggt så... ja... ehum...
Hehe, ska utveckla detta någon dag till mitt längsta fluminlägg. Frågan är om det någonsin publiceras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar