En klok man sa en gång till mig att han föredrar att ta tåg eller buss framför flyg om han behöver resa någonstans. Det berodde varken på flygrädsla eller miljömedvetenhet, i alla fall inte i första hand. Den största anledningen var att han tyckte om att uppleva själva färden från punkt A till punkt B. Men han överlät all kontroll och allt ansvar till chauffören eller lokföraren sjönk han in i en känsla av att tiden stod still och njöt av att i lugn och ro låta beslut mogna och tankarna få fritt spelrum.
Jag relaterar helt och hållet till den känslan. Flyger man mellan Stockholm och Göteborg tar det ca 50 min. Det är ca 50 mil till Stockholm. Om jag går i 50 min skulle jag tro att jag hinner knappt en mil. Inte underligt att det är svårt att förlika sig med tanken på att man har rest 50 mil! Naturligtvis ska man inte behöva GÅ till Stockholm, men tar man buss eller tåg hinner man i alla fall se det man passerar och då känns det mer greppbart att resan är gjord.
Och när annars har man tid att låta tankarna vandra? Innan man somnar? Går inte, antingen kommer morgondagens måsten fram och ångesten växer och driver mig till att överväga absurda saker som att sortera alla dom där papprena som ligger i den där lådan, när ska jag annars hinna det, imorrn när jag äntligen ska ta tag i mitt liv kanske? Eller så hinner inte tankarna fladdra särskilt långt eftersom jag tvärsomnar innan jag ens kommit djupare än nivån på ett samtal i en hiss. Kanske kan det ha att göra med att jag upptäckt tjusningen med naturläkemedel som hjälper mig att somna och skyddar mig mot måstena och sorteringsanfallen.
Hur mycket tid finns det för grubblerier och filosoferande? Inte alla vanliga tankar om karriär, herregudjagärsnarttrettiochvadärdetfråganom, inte glömma sätta upp tvättid och så vidare, utan de tankar som ska leda fram till motivationen att göra alla måsten och att bli en lyckligare, mer harmonisk och socialt fullkomlig människa? Inte nog med att det är svårt att hitta tid och ro, det är svårt att tränga bort alla duktigflickatankar och bara ägna sig åt okynnestankar. Hur härliga var sommarloven på landet? Är det så att brysselkål är godare än broccoli eller beror det bara på att man äter broccoli oftare? Verkligen inga tunga frågor, men alltid något att börja med. Avancemanget till tyngre frågor kommer med lite övning, jag lovar. Själv har jag dessutom kommit på mig själv med att känna mig nästan blyg inför mig själv. Hej på mig, det var längesen, typ.
Så då är det väl bara att börja öva nästa gång det blir läggdags, försöka tränga bort allt stressande som bara ger samvetskval och ägna sig åt goda kreativa tankar. Kanske. Om jag hinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar