I-landsproblem

Nu måste jag säga nåt om det numera vedertagna begreppet i-landsproblem. På fikarasten förut idag pratade vi om förvaring av strykbrädor, ett problem som tydligen var mer angeläget för fler än man kunde anat. Någon började berätta om lösningar man hade sett t ex hade nån en i köket med samma princip som en vanlig skärbräda, alltså att man skjuter in den under nån bänk. Jättebra, förslagen började hagla ända tills någon fäller kommentaren 'Jahapp, där har vi dagens i-landsproblem!'

Så då fick man inga fler heta tips. Jag tycker att det är bedrövligt med bomber i London, svält i Niger och tjuvjakt på tigrar och jag tycker inte att man ska ducka för att prata om det. Och jag vet att det är skämtsamt menat. Meeen det är inte rooooligt längre. Det är ett uttjatat skämt. Det var roligt när Hipp hipp sa det för första gången för några år sedan, men nu känns det mest som ett mossigt sätt att sätta stopp för en trivial men ändå kul diskussion. Suck. Hur djupgående diskussioner hinner man gå in i på en tjugominutersrast?

Och jag veeet... hela det här inlägget är väl ett enda stort i-landsproblem...