Nu blir jag lite trött på min velighet. Här sitter man med en finfin MP-3spelare där det självklart följde med ett par usla öronlurar. Eller följde med och följde med, man fick köpa dom och en reseladdare separat. Hade jag vetat att dom var sååå usla så hade jag hoppat över det, spelaren kan man ju ladda i datorn. Fast det kanske e bra att ha en reseladdare iofs, typiskt en sån där grej som man saknar otrooooligt mycket när man väl behöver den.
Hur som helst så fick jag dom här rekommenderade från flera håll. Säkert hur bra som helst och läcker inte ut en massa ljud och hej och hå. Men kan jag liksom komma till skott och klicka på köp-knappen? Nehej då! Men om vi säger att jag hade varit hungrig på stan och nån föreslog ett restaurangbesök, då hade 150 spänn åkt iväg som ingenting. Eller om jag står i en klädaffär där det är rea? Då tjäääänar jag ju pengar om jag handlar för 150 kr. Suck. När ska jag bli stor och förståndig?
Fast ibland tänker jag att det är för att det är på det hära Internettet. Det känns som om man måste tänka en eller fem gånger extra där eftersom det är så himla enkelt, bara att klicka och betala med kort eller via banken. Innerst inne kanske jag till och med tycker att det är BRA att jag inte köper allt? Det är ju inte som om jag skulle låtit bli det där restaurangbesöket eller topen, jag kanske är så himla smart så att jag vet med mej att om jag ska ha råd att falla för frestelser så måste jag låta bli det jag kan? Fast det kan ju iofs betyda att jag bara äter en massa men stör mina stackars medpassagerare på morgonspårvagnen till jobbet med mina högljudda öronlurar.
Oj, insnöningsvarning här, måste nog göra nåt annat en stund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar