...äntligen börjar folk komma tillbaka på jobbet! Fikarummet är fullt och kaffet är klart när man kommer, väldigt bra.
Igår var jag med vänner och tittade på Laleh på vårt hääliga Göttelabosskalas. Som vanligt har jag (och jag antar att det gäller även min kära kortisvän Therése) stått på tå en hel kväll och svingat mej i olika mystiska ställningar för att få en skymt av den man kommit för att se. Inte lätt när man är kort. Vissa människor är mer hänsynsfulla än andra; han som nästan stod i vägen för mej och flyttade sej var det, han som ställde sej framför T, pratade i mobilen och samtidigt vände sej från scenen var det inte. Fasen, nästa gång ska jag ta med mej en trappstege. Men det vi såg såg fint ut och det vi hörde var svängigt och roligt.
Idag är det Kajsa som spelar på Bananpiren, flåt Frihamnspiren. Har glömt varför det inte fick heta Bananpiren, det låter la käckt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar