Redigpetra

I min ta-mej-i-kragen-och-skärpning-iver har jag äntligen tagit upp simmandet igen. Och knappt har jag väl doppat en tå i vattnet förrän det händer. Dum karl slänger sej på banan 30 cm framför liten icke-atletisk brutta och simmar så han blir blå i ansiktet. I en hastighet som går att jämföra med... en sån där transport med bred last (och här menar jag verkligen hastigheten, anstränger mej allt jag kan för att inte falla för uppenbar lyteskomik) (fast där gjorde jag det nog ändå). Frustrationen blir precis likadan. Både för honom, han kommer ju inte en meter och för mej. Jag får läskiga syner av att glömma bort mej och simma på och trasslas in i hans ben och... uuuusch. Ska sluta berätta om min simning nu, det blir för läskigt. Ville mest skryta egentligen ändå.