Och mitt på blanka söndagseftermiddagen! Var på väg att fika på goda-mack-caféet Le Pain Francais på Västra Hamngatan och utanför Stadsbiblioteket på en parkbänk sitter exsvärmodern. Huga! Av nån dum reflex vinkar jag och redan när handen är på väg upp undrar jag varför man är så automattrevlig. Och här kommer dissningen; en man går precis emellan oss så ögonkontakten bryts en halv sekund. DÅ TITTAR HON BORT! Och vinkar alltså inte tillbaka! Stegade med rak rygg och stolta steg förbi henne, men uuusch vad förödmjukad jag kände mej!
Men varför är man så där reflextrevlig? Ett välbekant ansikte - hälsa käckt och glatt. Bara jag som gör så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar