Hah, jag vann! Hela lägenheten är nu dammsugen (dammsugad?) sedan igår eftermiddag. Det tog mer än en halvtimme. Mycket mer. Papper hittades som skulle sorteras. Tidningar ska slängas. Tvätt ska tvättas. Sånt tar tid och är man som jag, ständigt osams med dammsugaren tar det tid. Varför har just jag en som man måste sätta igång genom att peta på den med en smörkniv? Och varför för min sånt väsen så man inte hör radion medan man dammsuger utan bara ett high-pitched (som på svenska heter...?) ljud och ett allmänt brötande? Jag vet vad svaret är - köper man en för fem år sedan och för 450 kr så får man vad man betalar för. Jag veeeet men jösses. Hur mycket tänker man (jag) att man ska köpa en dammsugare om man har lite extra i kassan? Jag AVSKYR att dammsuga, och att betala för det känns helt främmande. Och kom inte och säg nåt om att det kanske blir mindre avskyvärt om jag köper en ny dammsugare. Det är min blogg. Så det så. Nu ska jag rulla in mej under sängen och njuta av renheten.
4 kommentarer:
Heja´på ,,,du är välkommen att fortsätta hos mig om du inte har något för dig...:D
Gillar lite att man måste peta igång den med en smörkniv. Det gör din högljudda maskin lite personlig. :)
Å, jag trodde att det bara var jag som bråkade med dammsugaren. Jag lyckas alltid få den att fastna mot möbler och hörn så att den välter och stänger av sig. Synnerligen irriterande, hur mycket mitt eget fel det än är!
högfrekventa ljud kanske? :)
Skicka en kommentar