Vissa måndagar slääääpar sej fram och det här var en av dom. Har inte haft någon sån på länge men ojojoj, idag gick det långsamt. Verkade vara kollektivt på hela kontoret fö.
Kom på en rolig sak jag såg på Bokmässan (orkar inte länka till den igen). 10-årskalendrar. Alltså såna som man fyller i varje dag i tio (japp, tio, 10 etta-nolla) år. Känns väldigt lockande för en ordning-o-reda-själ som jag. Tänk att ha hela sitt liv uppstaplat på sida upp och sida ner. Varje beslut som ska fattas kan man klart och tydligt basera på tidigare erfarenheter, det står ju där liksom. Kanske skulle den göra det lättare att planera saker också? Efter en sisådär sex-sju år så kan man kanske se att just den 3 oktober brukar jag ligga hemma i värsta förkylningen/snubbla på en tax/bli överraskad med glass och ballonger och då vet man väl ungefär vad man har att vänta? Eller kanske inte, risken är väl överhängande att det bara bli deprimerande läsning. Typ jasså jaha, jag åkte till jobbet, åkte hem, kollade på Vänner på TV och gick och lade mej. Och det minst deprimerande är väl att Femman väljer att visa Vänner i repris i ytterligare fem år...
Okej, får väl köpa en då! Nej just det nej. Jag kommer ju aldrig komma ihåg att skriva varje dag. Glömde det.
Orkade visst länka till Bokmässan förresten. Men inte den här gången.
1 kommentar:
Vid årets slut kommer jag att ha fyllt två såna där fast femårsdagböcker. Fullklottrade med pytteliten text! Det är knappt så att jag själv begriper det. Men det går att lära sig komma ihåg att skriva om man nu vill. Ibland undrar jag dock vad det är för poäng med att skriva upp saker som egentligen innebär "göra ingenting"... ;-)
Skicka en kommentar