13 oktober 2005
Inte till högstbjudande
Min gamla trotjänare i ur och skur, min vän som jag färdats så långt med. Så känner jag inte för min cykel och därför säljer jag den. Hade gärna haft en vild budgivning här på bloggen, men den är paxad av en kollega. Blir nästan förbluffad över vilket obefintligt affektionsvärde den har, jag gillar verkligen inte att cykla. Den är inte ens snygg att titta på ju. Kan ha att göra med en liten olycka för åratal sen som gör att jag fortfarande tror att jag kommer flyga som en vante över styret så fort jag bromsar, jag vet inte. Eller så är jag bara lat. Hur som helst så står den bara där och skrotar och påminner om att jag borde nånting. Lära mej cykla igen, eller "upp på sadeln" eller vad det kan vara. Nånting borde jag iaf.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hmm, jag tänker och tänker, men nej, jag tror inte att jag känner nån i cykelför ålder som inte har en cykel. Det är ju faktiskt nästan konstigt.
Tekla: Spårvagnar, jag säger bara - spårvagnar! Dom funkar himla bra!
Anders: MTB... njaae... funderar på en damcykel av gammal modell om jag ska ha nån alls. Verkar bra för en tant som jag ;)
Vad dubbeltydig jag var då... Jag menade att det var konstigt att typ alla människor faktiskt har minst en cykel nånstans. Bra att du vågar vara annorlunda! :)
Skicka en kommentar