Idag på jobbet insåg jag att jag, trots mitt inte alltför världsförändrande (fast ändå småputtrigt roliga) jobb, kliver in i en annan värld så fort jag närmar mej trycka-i-passerkortet-för-att-öppna-ytterdörrn-mojängen. Hade någon av någon anledning frågat när mamma fyller år eller hur gammal min brors mellanson är när jag sitter mitt i något administrativt gottande så hade svaret blivit typ 'Min bror... mellanson... eeeeööööhhh...'.
Varför?
Det måste vara samma princip som gör att jag alltid misslyckas med maten när jag har någon som håller mej sällskap i köket. Min simultankapacitet är helt enkelt på noll. Skönt att kunna slå hål på lite kvinnotjafs, att gå och tugga tuggummi kan faktiskt göra att man går in i någon eller något. Fråga kära T, hon har långtgående funderingar på min perceptionsförmåga efter alla år av rycka-tag-i-Jenny-så-hon-inte-går-rakt-ut-i-gatan-och-blir-påkörd-av-en-bil. Speciellt i vänstertrafikens London.
Just det - 20 oktober. Och... eh... fem? Om knappt en vecka i alla fall. Nej, sex!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar