Aaaah, allt blir så mycket bättre när dagens första kaffe är bryggd. Eller pressad i mitt fall.
Pressad förresten, tydligen har M känt sej mer pressad än jag har fattat av att bo här. Inte särskilt stämningshöjande att höra att han räknar ner dagarna tills han åker hem. Tycker om honom så det gör ont och mer ont gör det av sånt. Får försöka hålla in mitt temprament så jag inte orsakar en hjärtattack... trodde att jag gjort klart att jag skäller högre än jag bits eller hur man brukar säga, men det kanske är svårt att tro på det, vad vet jag. Just nu är det världens konstigaste stämning och jag har försökt få det normalt igen, bett om ursäkt och det som står i min makt, men det går inte bort. Får väl bara ta det lugnt och se vad som händer, tråkigt bara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar